Linköping tur och retur

 

Inspiration är för amatörer heter det. Men det faan så mycket roligare med än utan. Nu tex är det fruktansvärt segt. Om det inte hade varit för blogg24 så skulle inte det här inlägget skrivts. Men när jag ändå sitter här på tåget och svettas ( vad är det med tåg och elementen på max ) är det väl lika bra att köra på lite. Inspiration eller ej.

Om nån läser det här; Ja ,Jag vet att jag lovat mig själv att borra djupare i den andra sidan av sälj resten av resan. Den sidan som inte handlar om mig, mina visioner, produkter och brinn utan om den sidan som handlar om användaren. Men jag får be att återkomma i ämnet. Tror att en modell måste upprättas innan jag kan dyka djupare i detaljerna. Konceptet är ligger inte helt klart för mitt inre öga, helt enkelt.

Men jag vet att vi möts vid brinnet och i historien, nu ska jag avflumma det hela.

Ber att få återkomma i morgon.

Förnimmelse

IMG_4046.JPG

Tänk dig följande scenario; du sitter på, vad som kan vara, världens bästa ide, har pitch/storyn och några att bygga dröm tillsammans med. Världen ligger för dina fötter. Bara en detalj. Det skiter väl världen i.

För det räcker inte att vara bästa. Nu måste du sälja och det handlar inte längre om dig eller din ide eller ditt sköna gäng. Det handlar bara om användaren eller rättare sagt användarens relation till dig – ”Make a friend, sell a car” och ”Whats in it for me?” Osv.

Dessutom hinner/kan ingen i längden att sköta alla sina kundrelationer förhand. Det blir för dyrt. Man måste hitta sätt att göra det resurseffektivt och skalbart.

Så frågan är alltså hur man skaffar vänner via annonser. Hur får man folk att känna för oss på distans.

Låt oss dyka ner och dissekera reklamens underbara värld.

Nästa banan till skalning

IMG_4014.JPG

Ok. Så låt oss gå från det stora till det lilla. Eller jag vet inte om det är speciellt litet. Men det är andra sidan på myntet i alla fall. För det finns nämligen bara två saker vi behöver ta hänsyn till och det är flock och individ. Dvs hur vi uppträder i när vi är själva och hur vi uppträder i grupp. Personligen är jag rädd för människor i grupp men kan tycka att de flesta är rätt vettiga en och en.

Jag inser att detta kanske motsäger (eller varför inte turbo stöder) det jag skrivit om tidigare, om vikten av samarbete. Att det är djävligt knepigt att förändra världen på egen hand, att man måste få med sig andra på tåget för att åstadkomma.

Så om vi för en stund ignorerar hur läskiga människor kan vara i grupp och fokusera på det positiva så kanske vi kan hitta några ledtrådar till att avmystifiera internet.

Då så, låt oss lämna flocken fokuset för en stund och styra mot en värld av individ till individ.

P2P

Nu blir det personligt.

Ett mönster börjar framträda..

vertigo-logo-02-s

Halvvägs in i blogg24-äventyret kan en liten sammanfattning på plats.

Min blogg är mitt CERN. Här kan jag krocka tankar mot varandra i nära ljusetshastighet och se var som händer. Och just nu är elefanten i det kommunikativarummet webben. Och där av målet med mitt blogg24ande; att avmystifiera webben.

För jag ser ett galaktiskt problem här. Vi har aldrig haft större möjligheter att nå ut till varandra och ändå knyter det sig för många av oss. Det är som att titta ut i rymden och drabbas av svindel inför oändligheten. Ställda inför i princip ett oändligt antal val / möjligheter blir vår ryggmärgs instinkt allt som oftast att skita i det.  Jag tror att lösningen är att titta inåt.

Det är därför jag börjat gräva i flocken. Och då blir det så här:

  • Människan är ett strävsamt släkte
  • Vi har ett inneboende brinn som måste få komma ut
  • Vi vill, i brist på ett bättre ord, växa
  • Collaborationa is the stuff of growth
  • Det kan vara svårt att formulera en vision så att det blir nått att samlas kring
  • Vill du genomföra din vision måste du hitta din flock och leda
  • I en flock måsta alla vinna

Alltså

  • Brinn
  • Samarbete
  • Vision
  • Ledarskap
  • Succée

Surret går vidare..

I valet och kvalet mellan fiasko och fantastico

Maxwell5LevelsLeadership

Ledarskap är samarbetes bästa kompis.

Det är lätta att tänka makt när man tänker på ledarskap. Men det är fel. Makt är chef och peka med hela handen och i många fall motsatsen till samarbete. Bra ledarskap kan göra hela skillnaden. Vi är härmapor och gör som andra runt om oss gör.

Enligt John Maxwell finns det fem nivåer av ledarskap (se ovan) och ju höger upp man kommer ju mer handlar det om att lyssna, lita och lyfta fram på andra. Låter vettigt.  Läs mer om nivåerna.

Men känner du som jag mer för att titta än att läsa;

PBS tajm!

En PBS dokumentären om Jim Collins forskning som visar att det är ledarskapet som gör hela skillnaden mellan fantastisk och fiasko.

del 1

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=ORMTaORnrD0]

del 2

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=Kd_NzazQ4c8]

del 3

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=zXEQ48s5VT4]

del 4

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=vkpS6ty2rYw]

del 5

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=1SBzyz5iPgc]

del 6

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=xS28Zx3yY_A]

del 7

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=m5W8DrepzoI]

 

Vad tyckte du?

 

Limbiska systemet har klara samarbetssvårigheter

Himmelska Fridens Torg

Oavsett vad man vill uppnå är det svårt att göra det ensam. Kanske till och med omöjligt. Som sir Ken Robinson, mega stor i TED kretsar, säger ”collaboration is the stuff of growth”. Så om nu samarbete är grejen, vilket det är, så får det konsekvenser. För vad är det som behövs för att kicka igång ett samarbete?

Låtom oss göra en lista

Saker som behövs för samarbete:

  • Ett gemensamt mål
  • Nått slags gemensamt språk
  • Nått sätt att få / hålla kontakt

Lättöverskådligt. Har säkert missat nått men hur man än vrider på det är samarbete är default läget för mänskligheten. Och ändå har vårt rationella svårt att fatta hur värdefull samarbete är. Det är som luft, det finns för mycket för att vi ska bry oss och ändå kan vi bara överleva några minuter utan.

Alla har sina egna mål men för att de ska bli gemensamma måste det finnas en ledare. Ska borra vidare in i samarbetets förlovade land i morgon, men vill ha ett smakprov redan nu kolla videon nedan.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=EyW6neGd1Nw&w=560&h=315] Ska mycket hända samtidigt? Tricket är att leda ledare inte följare.

Nattorienteting

IMG_3957.JPG

Är på orienteringsträning med min förstfödda och tänkt varför inte kombinera nytta med blogg24. Nån stans i det här med att irra omkring i okänd terräng i beckmörker med pannlampa måste en det finnas en metafor för marknadsföring / webb / hjärnan / kommunikation / team work eller what have you. Nått riktigt sedelärande.

Så vad har vi? Låt om oss jamma lite på orientering. Det finns en massa ord skola, fuska, töntigt, kul, hitta, vilse, karta, kontroll, stig, håll, jobbigt, svett, kompass, val, lera, mål, delmål, belöning, frysa, basta, fokus.

Hmm

Så här! Kartan är viktig, den hjälper oss att hitta. Men om vi inte ger oss ut i skogen så är den meningslös. Skogen må vara stor och mörk men det är där skatten finns. Så så fort du har klurat ut ungefär var x:et är på din kartan, stick ut och hittat den! Orienteringssensmoralen är hugg en kartan, kör hårt och ta terrängen som den kommer.

Nu glögg!

Exponentiella samlare och linjära jägare

IMG_3951.JPG

När man lyssnar på Googles utvecklingschef Ray Kurtzwell så får man lätt en känsla av att all utveckling hockeyklubbeformad. Alltså att all utveckling egentligen vill följa den mycket coolare exponentiellakurvan än den vanliga tråkiga linjära. I den exponentiellavärlden dubblas nämligen summan för varje steg (1,2,4,8,16 osv). Ett av exempel som Ray brukar dra är det här med att solenergi utvecklingen går för långsamt. Men som Ray säger så tror vi att bara att de långsamt för att vi ser världen linjärt och i den linjära världen tar det 100 år att ta sig från 1% till 100% (vid 1% /år tillväxt) om man ser det exponentiellt tar det bara 7år. Och nu är solenergi ungefär på 1% marknadsandel.

Även informationsutveklingen ser ut som en hockeyklubba. De senaste tre åren har mänskligheten producerat lika mycket information som om lägger ihop all info skapad alla år dessförinnan. Men information mer inte det samma insikt och kan även data förädlad till kunskap gå en exponentiell framtid till mötes? Frågade han retoriskt. Och jag tror att svaret är ja. Och det är allt nätverkande här i nätverksvälden som gör det. Genom att samla (curera) sammarbeta och byggs vidare på varandras idéer då kommer vi gå från 1 till 100 på noll tid,

Netflix’s korthus

IMG_3950.PNG

När Netflix tog beslutet om att punga ut med i runda slängar 100 miljoner dollar för att producera ”House of Cards” gjorde dom det för att datan sa så. Hela Netflix är uppbygg som en enda stor fokusgrupp bestående av ca 40 miljoner användare som i realtid med varje interaktion berättar hur de vill ha det. Alla klick, snabbspolningar, pauser, om tittar, kombinationer, tidpunkter registreras och analyseras. Ett otroligt övertag mot andra TV-producenter som får sköta sin data insamling i det närmaste analogt genom visa pilotavsnitt för fokusgrupper.

Så när det skulle göra en egen TV-serie gick de igenom datan och hittade en gammal brittisk kultserie som med hängivna fans, med stort intresse för Kevin Spacey och regissören David Finchers. Serien var House of Cards och resten är som man säger streaming-historia.

Så hur kan vi lyssna på våra användare. Alla har ju inte en filmbibliotek att dra slutsatser utifrån. Som jag ser det finns det två sätt.

1. Hoppa i med hull och hår, lyssna, diskutera och var en positiv kraft på webben.

2. Bygg ditt eget ”bibliotek”,

Men bygg inte ett eget korthus, addera alltid ett stänk magi till din data.

Pappa är krokodil

IMG_3914.JPG

Tror min första indirekta kontakt med en organisations konsult kan ha varit vid fem när pappa kom hem och berättade att han var krokodil. Konsulten hade alltså kommit fram till att pappa pratade mer än han lyssnade. Som en krokodil. Stor mun och väldigt små öron. Rättvist? Nja. ( ingen rök utan eld eller vad säger du pappa 🙂 )

Hur som helst. Problemet med krokodiler är att alla runt om tröttnar på dem. Vilket gör den scenen rätt självsanerande men för juridiska personer verkar det vara tvärt om. Funkade så länge man satt på toppen av pyramiden men nu när pyramiden har rasat blir det bara konstigt.

Så röd-lista krokodilen. Lyssna mer än du pratar och ge mer än du begär tillbaka.

Och som alltid; resan är intressantare än insikten.